Att sammanfatta det här året på ett så simpelt sätt som ett blogginlägg känns som ett hån mot allt som skett dessa 365 dagar (vill så gärna lägga till en nolla här för året har varit så långt). Särskilt när det ännu finns saker jag inte kan skriva om. Det som i grunden skakat min själ så hårt och tvingat mig att ändras som person, fullkomligt. Det finns smärtor jag inte vet hur man beskriver i ord för det finns inga som lever upp till känslan. Ändå sitter jag här nu och försöker få ner några rader om hur 2020 varit. Förra året såg jag hur personer la ut sina "Best 9." Ett för mig nytt fenomen då jag var ganska ny på sociala medier. Det gick visst ut på att lägga ut sina nio mest likeade bilder under året. Det här är mina för 2020 (jag har fått plocka ut dem manuellt så det kan vara någon jag missat ☺️). Få förunnat så är Zoe med på varje bild och på nästan varje bild ligger hon nedbäddad. Det är tågresan mot Göteborg för att strålas och sedan genomgå stamcellstransplantationen.Dagen då Zoe mottog Cordelias friska celler.De första tecknen på nytt liv.Meddelande jag får från Pontus när vi är flera mil från varandra.Helikopterfärden hem till Uppsala när de nya cellerna äntligen fäst i Zoes kropp.Perioden då Zoe blev inlagd pga CMV-virus som gav upphov till lunginflammation. Milstolpsveckan då Zoe orkade cykla, åka linbana och tappat sin första tand.Zoes 6-årsdag ❤️❤️❤️6 månader efter transplantationen då slangarna på bröstet och knappen på magen opererades bort. Mina Best 9 är både fantastiska men också så fruktansvärt smärtsamma och ångestfyllda. Även om det är en vacker bild från Zoes 6-årsdag så ligger en tyngd över bröstet för jag minns rädslan över att hon inte skulle få fylla just det. Trots hur mycket hon ler på översta bilden då slangar plockats bort minns jag hur jag bara våndades över att de förmodligen snart behöver sättas in igen. Ingen positiv och härlig tanke som inte följs av komplett mörker. Jag har min dotter kvar och för det är jag 2020 evigt tacksam. Nu vill jag blicka mot 2021. Som så många gånger förr ligger en förväntan om ett bättre år med nya möjligheter. Ja, de finns där även för mig men det är betydligt mer försiktiga och blygsamma mot andra år. Om man skulle göra en Best 9 utan Zoe och cancer så skulle det se ut som nedan och det beskriver nog ganska bra om hur ag ser mitt 2021. Låt mig förtydliga. Det blir fler bilder på mina andra fantastiska barn och cancer är inte längre i fokus.Jag ska göra plats för mer tid med mina vänner som betyder så oerhört mycket för mig.Tid för reflektion i form att dra iväg för att skriva i timmar, dagar, kommer det att bli mer av.Fler selfies i full make upp är kul särskilt när man har mens och behöver piggas upp.Mer utrymme för mig och Pontus att mötas bara jag och han. Ja, och ni då såklart!Definitivt inte mer bakande men jag har lärt mig att om man ber om likes får man det 😂Uppglammat och fler fotosessions är ett måste 2021.Blommor, jag älskar blommor och vill att det ska finnas i mitt flöde precis hela tiden.Min mest likeade selfie. Förmodligen för att jag kände mig så powerfull här. Sen gick det åt helvete men nu vet jag åtminstone var jag vill hamna framöver. Gott slut och gott nytt på er ❤️❤️❤️
