Om

Det sägs att man växer och blir starkare efter att man genomgår trauma. Man blir härdad, redo för livet. För mig har det varit precis tvärtom. Jag hade alltid varit stark, tuff, härdad. När cancern tog sig in i vår familj föll mina murar samman och mitt tuffa skal var ett minne blott. Jag reagerade annorlunda, kände annorlunda och tänkte annorlunda. Jag blev tvungen att stanna upp och på riktigt reflektera över vad som var viktigt här i livet. Om vad jag faktiskt ville. Om jag egentligen någonsin varit sådär lycklig som jag intalat mig. Jag, den där som alltid var yngst i chefsposition. Hon den där som hade världens vackraste ungar och den där härliga mannen som älskade henne så djupt. Hon som bodde så vackert och som var så bra på allt. Hon som fick allt att se så himla lätt ut. Lätt har det inte varit. Aldrig faktiskt.

Här inne kommer jag att berätta om händelser från förr. Om hur det är att leva i just vår familj och hur vi bemöter allas våra styrkor och svagheter. Det inkluderar bland annat adhd, tonårsdepression, ångest hos barn och en hel del parterapi. Det blir djupt och reflekterande, ytligt och humoristiskt. Vår jargong är ironisk men just precis sådär lagom så att även du som inte är med i vår femma kan hänga med. Och just det vill jag att du ska göra, hänga med. Häng med i vår vardag. Välkommen in i vår gemenskap. Skratta med oss. Gråt med oss. Peppa oss gärna och var snäll. Kritisera oss inte för vi hanterar det inte så bra nu för tiden.

Välkommen till mig och min familj!

Följ mig också på instagram: @amit.tewolde