Jag känner verkligen att tiden då jag kallade att handla ensam, eller bara ha med mig ett barn av tre, eller gå till gymmet en timme för egentid, den tiden är förbi. Att behöva kompromissa. Överväga för och nackdelar. Klämma in. Utrycka saker som ”Då kan jag ju passa på att…”. Inget av det klingar egentid för mig, längre. Jag har kallat en timmes promenad för egentid. Att få duscha ifred utan att någon knackar på och undrar var deras iPad är (eller ibland bara saknar mig så mycket och vill vara med mig inne i badrummet. Ja, jättegulligt. Men kom igen!). Hell, jag har kallat att gå till jobbet för semester. Och jag lovar, t.o.m. personlighetstester visade att jag var närmre mitt ”sanna jag” på jobbet än hemma. Dvs förflyttningen från mitt ”jag” var större när jag skulle gå hem. Det var liksom då jag satte på mig chefsrocken. Och bara för att förtydliga så var mitt jobb att driva ett helt hotell med allt vad det innebar… Det jag vill poängtera är det här hur vi kvinnor (ja, även vi upplysta) om och om igen sätter andras behov före vår egna. Det är inte aktiva val. Det bara sker. Som att andas. För att jag tidigare skulle ta tid för mig själv så skulle det finnas någon form av vinst för resten av familjen. Tex om jag tog en promenad så handlade jag på vägen hem. Om jag skulle träffa en vän såg jag till att barnen hade något att göra också eller åtminstone såg till att de fick lite roligare middag och något gott efteråt. Men allt som oftast sket jag i att göra saker för att det inte gav någon frukt till familjen. Det var inget produktivt som skulle gynna oss. Som att gå till jobbet tex. Jag sket i att göra saker som bara skulle vara kul för mig. Jag övervägde för- och nackdelar. Tänkte på allt som skulle behöva klaffa bra för att jag skulle behöva gå på den där middagen med vänner. Bara för att jag skulle ha kul. Medan barnen…vadå led?! Jag förstår hur jag hamnade där och hur naturligt det var att resonera så. Trots att barnen hade en pappa också. Jag förlåter mig själv för det idag och jag sörjer samtidigt allt det jag missade pga mina hjärnspöken som ofta handlade om att jag inte var värd det. Att jag valt att ha flera barn och att det då är uppoffringar man göra. Att barnens bästa först betydde min egna lycka sist. Spola fram till idag, måndag, och jag är fortfarande uppfylld av de fantastiska dagarna jag hade med fyra av mina vänner i helgen. Vi bodde på At Six som var riktigt bra. Frukosten var helt magisk och jag vågar påstå den bästa jag ätit i Sverige. Vi käkade på Smak med ett kul koncept där man väljer rätter utifrån vilken smak man är sugen på. Tillbaka till hotellet där vi alla fem låg inne i svitens stora säng (vi hade ett till rum men ville ju vara tillsammans). Förutom den gravida, hon fick en egen säng. Vi snackade och skrattade ända in på småtimmarna. Vaknade utvilade morgonen efter. Åt den magiska fruktosen och sedan tillbaka till sviten för selfcare och ännu mer skratt och en sen utcheckning. Vad vi gjorde är inte så viktigt, därav den kortfattade beskrivningen. Men hur vi alla mådde under tiden. Direkt efter. Dagar efteråt. Vi sa saker som ”Det var längesen jag skrattade så mycket från magen”, ”Jag känner mig helt zen”, ”En dos av er var exakt det jag behövde”. Det mina vänner är kvalitativ egentid. När man får må sådär. Det finns ingen Icahandling i världen som kan få mig att må så. När jag sätter mig själv först och omringar mig med det jag behöver. Nu kan ju inte alla ta in på hotell för egentid såklart. Men alla kan avsätta tid för sig själva med jämna mellanrum. Det måste vinna! Och när jag säger egentid vill jag lämna er med definitionen som min terapeut gav mig en gång: ”Egentid är något som du kan ha oberoende av omständigheterna” Dvs. att ”passa på” att träna medan ungarna fortfarande är på fritids är inte egentid. För så fort omständigheterna förändras, i detta fall att barnen inte vill gå på fritids en viss dag, är din egentid bortblåst. DIN tid för DIG om DIG måste vara helig och prioriterad, oavsett hur det påverkar andra Vad du gör under den tiden är mindre relevant men det ska gynna dig och ditt välbefinnande. Några glas in osv… Namaste 🖤
