Midsommar i vår lilla femma har inte varit en så stor grej. Åtminstone inte de senaste ca 6 åren. Och innan dess så var det inget vi egentligen behövde fundera kring då Pontus föräldrar alltid styrde upp det så himla fint. Allt vi behövde göra var att dyka upp och där fanns allt förberett från sill, till nubbe till det traditionella kubbspelen. Allt det där på midsommarbordet som jag inte alls ville äta men med åren lärde mig att pina ner det. Okej, fortfarande ingen sill för min del och nubbe är något jag helst undviker. Men jag lärde mig hela grejen med först kall tallrik och sedan varm och med massa snappsvisor däremellan och sedan in i dimman, ungefär. [caption id="attachment_1105" width="1132" height="942"] Minns denna dag som midsommar men ser på vädret att det inte kan vara det[/caption] För 16 år sedan detta år firade jag mitt första traditionella midsommarfirande med en svensk familj, med Pontus familj. Visst hade jag firat midsommar tidigare men då med kyrkan och massa människor som reste midsommarstång i en park och dansade uppklädda i folkdräkt. Jag kände mig inte riktigt hemma där men då var det också lättare att backa undan. Smälta in i bakgrunden. Sitta kvar på filten som inte var en "riktig" picnicfilt utan förmodligen ett sängöverkast som mamma packat ned. Se ut över människor som möttes i en sån fin gemenskap och enorm glädje. [caption id=""] Med Pontus storasyster Ulrika ♥️[/caption] Men hos Pontus familj fanns inte möjligheten att inställa sig i baksätet. Nej, nej! Här var det fösta parkett som gällde och de skulle visa mig allt. "Åh har du inte smakat det här? Det måste du bara göra!", "Hur brukar din familj fira midsommar?", "Vad äter ni då?", "Tyckte du om? Vill du ha mer?" osv osv. Allt av välvilja såklart och för att jag skulle känna mig så välkommen som möjligt. De var så himla fina ♥️. Jag hängde inte med i visorna men log artigt när de brast ut i sång. Det var så förvirrande till en början. Den här ganska tystlåtna familjen som jag ätit en del lugna middagar med tidigare var nu på helt annat humör. Förändrade. Det var fest nu och det var tydligt. Det sjöngs. Det röktes cigarr. Det dansades och det dracks. Det skrattades och det även gräts en skvätt. Inga hämningar längre och jag upplevde en helt annan frihet hos familjemedlemmarna. Inga filter. Jag tyckte att det var fint. Jag tyckte att det blev mer bekvämt ju längre kvällen fortskred. De var mer avslappnade och så även jag. Det påminde mer om min bullriga familj men att dricka i sällskap av vuxna var annorlunda. Särskilt föräldrar. Mina egna hade jag aldrig sett dricka tidigare förutom en och annan lättöl som pappa drack. Samma öl kunde förvisso hålla 2-3 dagar i kylen, han stoppade bara ned lite hushållspapper i halsmynningen. Mamma kunde få för sig att ibland festa till med eritreansk nubbe som bäst beskrivs som Ouzo. Ett litet snapsglas som hon fyllde till ungefär hälften och så smuttade hon hela lördagen på det. Nej, jag är inte uppvuxen med föräldrar som dricker alkohol så det var absolut ovant att dricka med Pontus familj. Känslan av att "Är det här verkligen okej?" dök upp ett antal gånger. Men jag landade i att det var det. Gav mig hän och testade deras sätt för ett tag. Det här är INTE en pekpinne om alkohol. INTE en förmaning om att det inte är okej att dricka inför sina barn osv. Det finns det förespråkare av redan. Förmodligen sådana som vet bra mycket mer om det än jag. Nej min syn på alkohol är nog ganska italienskt. Men det kan vi ta en annan gång. Nej, här handlar det istället om att som barn till invandrare möta en annan kultur. Den var inte fel. Bara annorlunda och ovan och jag behövde kallibrera om hjärnan och känna efter vad jag kände och ville. Med tiden lärde jag mig precis. Lärde mig alla rätter, örter och drycker. Alla nubbevisor. Lärde mig att få komma dit och ge mig hän. Att släppa kontrollen. Komma in i värmen och göra på deras sätt. Det föddes både ett och två barn som även de fick ta del av den här kulturen och för det var jag så tacksam. De fick en del av Sverige jag själv inte kunde ge dem. Och då pratar jag inte om alkoholen såklart, utan allt det andra som hör Midsommaren till. [caption id=""] Cordelia med gammelfarmor Margareta [/caption] [caption id=""] Cordelia med kusin Cleo[/caption] [caption id=""] Pontus och Milian med kräk 😂[/caption] Innan trean, mer känd som Zoe föddes, flyttade dock Pontus föräldrar till England. En dröm de haft länge så när Pontus pappa fick ett jobberbjudande där passade de på att göra verklighet av drömmen. Fantastiskt för dem ju! Men så stod vi där nästa Midsommarafton och visste inte alls vad vi skulle göra av denna dag. Cordelia hade ju vant sig vid att fira så vi kände stark press på att åtminstone göra något. En ny tradition föddes där vi någon vecka innan midsommar skickade ut ett mass-sms till vänner och familj och sa att de var välkomna hem till oss om de inte hade något att göra. Vi styrde med mat, de stod för dryck och Cordelia gjorde en otroligt sorglig midsommarstång 😂. Det här var vänner som inte hade ett "landställe" och vänner som undrade vart det där jävla "Landet" låg någonstans. För att inte tala om "Skärgården" eller "Västkusten". Jag blir än idag provocerad när jag hör de begreppen för de skriker utanförskap för mig. Jag vet dock att det är mitt att bearbeta. Kanske nästa terapisession 🤔 Denna tradition höll sig ungefär i tre år. Sedan flyttade vi ut till, landet komiskt nog. (Eller jag kallar det landet för att vi har vatten och skog runt hörnet samt att det är gula bussar ut hit och inte gröna stadsbussar som vi har i Uppsala. Men annars så är det bara ca en mil utanför stan och tar 8 minuter med Upptåget). Sedan blev Zoe sjuk och så är vi här idag. Idag då vänner och familj betyder allt men allt det där utanför inte är så viktigt. Det är inte viktigt vad vi äter. I vilken ordning. På vilken tallrik. Om kubb är mellan mat och fika. Om det är Midsommartårta och Midsommarstång. Nej. Viktigast är sällskapet. Att det är kravlöst och att vi försöker att ha en mysig dag tillsammans. Vi kan absolut lägga till traditionella element. Men om barnen inte ens vill dansa "Små grodorna", varför ska jag då försöka raffsa ihop till en Midsommarstång? Jag dricker aldrig ren sprit så varför i helvet skulle jag då köpa "Akvavit", "Hallands Fläder" eller Gud förbjude "Bäska Droppar". Nej, i det här fallet är lagom så jäkla bra. Vår Midsommar blev som följande. Vi vaknade upp och låg en stund och drog oss i sängen jag, Zoe och Pontus, precis som vanligt. Här serverades även mitt morgonkaffe och Zoes morgonsmörgås. Efter frullen fick Zoe och Pontus för sig att städa men ville inte lägga för stor del av dagen på det så det blev två dammsugare samtidigt. Enligt mig tog det dubbelt så lång tid. [caption id="attachment_1069" width="1536" height="2048" alt="Zoe på ligger på köksbänken "] Helt slut efter allt städande 😂[/caption] Vi alla gjorde oss i ordning och tog på oss det vi kände för dagen och sedan började Pontus med maten och jag med dukningen. Blommor var inhandlade samt plockade av Zoe men resten fick jag snickra ihop. Blev nöjd ändå. Sedan åkte jag och hämtade syrran som hade sagt att hon ville vara med oss och Pontus gjorde klart maten. I vanlig ordning är jag dålig på att dokumentera så en del bilder på maten innan den grillades och sedan är den i våra magar. Jag ska bli bättre på det här men det är ju en del av att leva i nuet, att inte alltid hålla på med telefonen.... Vi åt i alla fall helgrillad laxsida med en rubb på bla råsocker, chilli och kummin och efter den grillats hade vi på gremolata. Så gott och recept finns här. Barnen ville dock inte äta det så det blev vegospett och fläskkarré också. Lite färskpotatis, potatsigratäng, ägghalvor såklart och lite sill till Pontus. Men sen gjorde vi Sofia Woods Västerbottenbröd! OMG! Ni måste testa att göra det. Vi gjorde halva barnvänlig också men de tyckte ändå att det blir för kraftig i smaken. Till efterrätt, knäckig blåbärspaj som Pontus är så jävla bra på. Fattade nu efter all denna tid att han smälter smöret wtf! Det har jag på riktigt aldrig hört att man gör när man bakar smulpaj men shit vad bra det blir. Ja men sen blev det att binda kransar ändå. Zoe var skitsur ungefär hela tiden då det inte riktigt blev som hon tänkt sig så vi fick avbryta innan vi blev helt nöjda. Men syrran kämpade på! Min blev lite framtung, därav ingen klassiks bild i Instagramfeeden 😏 När Milian och Zoe lagt sig för kvällen, ungefär vid kl 23 så var det dags att kolla på film. Jag hade lagt fram den briljanta idéen att se "Midsummer" på Midsommarafton. Jag som hatar skräckfilmer, eller rysare eller vad de kallas. Jag har inte sett en sedan man som tonåring och benkade all "Scream" och "Halloween" filmerna under grupptryck. Nej fyfan. Men jag tänkte att jag skulle göra annorlunda och bonda lite med Cordelia som älskar skräck. Nej, fuck that! Aldrig igen! Den var så jävla vidrig och konstig. SE. DEN. INTE! Sedan la vi oss alldeles för sent och vaknade inte förrän kl 11.00 dagen efter. Panik! Var är jag? Vad hände? Och vart fan är barnen? Det var lugnt. Syrran hade koll. Zoe var utfodrad. Milian hade fått i sig medicinen och Cordelia sov av sig filmen som även hon mådde dåligt av. Slut på Midsommar! Förutom att behöva se och läsa om alla andras såklart. Och nu i även om min. Puss!
