Jag jobbar så hårt med den punkten. Att inte falla tillbaka till hur jag brukade göra utan använda de nycklar jag fått i terapin för skapa nya sätt. Det gäller egentligen allt. I mitt föräldraskap, i min parrelation och även min relation till mig själv. I synnerhet relationen till mig själv. Jag har ju tidigare lyft mina självdestruktiva tankar här på bloggen. Här finner ni del 1 och del 2 om ni är intresserade. Om jobbet hur jag försöker bli snällare mot mig själv. Det går faktiskt riktigt bra. Inte i mål men en bra bit på vägen genom att inte döma sig själv. Men det handlar inte bara om att rita om kartan i hjärnan utan att även i praktiken göra handling av det. Eller i mitt fall, inte handla så mycket utan chilla i båten. Det jag brukar göra, och måååånga med mig, när obekväma tankar börjar komma är att undvika dem. Till exempel när magkänslan är där och talar sin sanning som inte passar livet man lever just nu. Eller när ifrågasättandet kommer. När man behöver fatta ett beslut. Ta tag i något. Osv osv. DÅ fyller jag min hjärna med massa plotter. Vad som helst funkar. Tv-serier är fruktansvärt effektiva, särkilt reality. Shoppa funkar också väldigt bra. Eller planera en resa även om man inte ska iväg på den. Renovera köket eller bara måla om lite. För mig är det att möblera om som är grejen. Jag kan möblera om hur mycket som helst. Det börjar som sagt med en känsla eller tanke som jag vill undvika. Den tar sig fysiskt utryck i min kropp av att jag trycker bort den. Då behövs en ventil för att få ut all överskottsenergin (som egentligen inte är riktig fysisk energi som behöver göras av med utan tankeverksamhet och känslor som behöver rås om) som alstrats inom mig och det tar sig uttryck i diverse projekt. Obs. Det finns absolut tillfällen jag gör det här ändå för att jag älskar projekt. Men det är just det som gör det så mycket klurigare. Vad är passion och vad är rent bortträngande? Jag vill ofta intala mig att jag visst ville måla om det rummet, tapetsera den väggen eller möblera om det rummet. Men hur jag mår efteråt har blivit ett kvitto på om det var ett sunt eller osunt drag. De gånger jag känner mig helt utpumpad, så pass att jag inte ens orkar avsluta det jag påbörjat är rent bortträngande av känslor. De gånger då jag däremot får energi av det jag gör och mår bra efteråt, det är passion. Men det blir ju jäkligt knepigt att inte fatta förrän efteråt… Det jag idag gör för att försöka klura ut vad som är roten till denna ”lust” som kommer från ”klar himmel” är att stanna upp. Meditera. Känna inåt. Få svar. Agera efteråt. Fast det gäller ju bra dagar. I helgen var det inte bra dagar så då möblerade jag om. Fint blev det och jag blev helt slut. Hej 👋🏾
