Det finns så många anledningar till att jag börjat blogga. De kommer att visa sig allteftersom här inne är det tänkt. Men den främsta anledningen till varför jag faktiskt slagit kraft i saken är att min nu 6-åriga dotter Zoe för lite mer än ett år sedan blev diagnostiserad med leukemi. Ni som följt med på Instagram vet ju redan detta. Vad som händer med en själv, livet, barnen, ALLT efter en sådan käftsmäll är svårt att berätta för en utomstående. Eller, det går knappt att förklara för en nära anhörig ens en gång. Det är nog bara en annan cancerförälder som kan förstå fullt ut. Zoe första veckan på sjukhuset efter cancerbeskedet När cancern kom vändes givetvis allt upp och ned. Ingenting made sense anymore. Tankar och känslor virrade omkring utan att ta fäste. Ett sätt för mig att fånga upp allting och sortera vad som var katastroftanke och vad som faktiskt var verklighet var att skriva. Skriva så att fingrarna blödde. Det var först då jag på riktigt kunde få in vad vi gick igenom men också få grepp om vad jag kände. För är det en sak ni kommer att få lära er om mig så är jag expert på att trycka ner mina känslor. Nej alltså, EXPERT. Det går av bara farten och jag har aldrig någon aning. Hursomhelst, jag jobbar på den biten också men då med en certifierad psykolog då pennan (tangentbordet) inte räcker till, mer om det också ska ni se. Att skriva har fungerat terapeutiskt. Att på Instagram få dela med mig och hjälpa andra samt att ta del av andra cancerfamiljer var direkt avgörande för hur pass bra jag skulle klara av det tuffa år som stod framför oss. Att få alla andras hejarop gav mig och hela min familj så otroligt mycket energi. Den här bloggen är delvis för att ”skicka vidare” den energi jag fått av alla de som följt Zoe men det är även en del i min bearbetning. När Zoes hår började ramla av och mitt fortfarande fanns kvar Så vem är jag osv? Jag heter Amit Tewolde och är idag 34 år. Jag bor en bit utanför Uppsala i Storvreta tillsammans med min sambo Pontus (36 år) sedan 15 år tillbaka och våra tre barn Cordelia (12 år), Milian (10 år) och Zoe (6 år). Jag arbetar som hotelldirektör men är sedan cancern kom in i vårt liv först vabbat och sedan varit sjukskriven. När man hade kavaj varje dag Jag kommer också att dela med mig av en hel del inredning och vardagsmode. Kan bli lite hudvård också. Allt sånt ytligt som ger mig inre ro. Jag tror att det har med att städa och göra fint på ytan för att må lite bättre på insidan. Precis såhär vill jag må hela tiden Sen byter jag hårfärg rätt ofta så säkert mycket om det också Peach Blondie Green hair don't care Just nu är det alltså lila. Låt bilden representera kontrasterna i mitt liv just nu! Jag hoppas innerligt att ni vill hänga här inne med mig och min familj. Kanske blir det inga, kanske blir det många här inne. Den närmsta tiden kommer jag att berätta lite anekdoter från förr samt presentera oss alla lite närmre. Från förlossning fram tom idag typ. Eller ja, inte Pontus födelse. Den inser jag att jag inte vet så mycket om nu. Något om sugklocka….. Aja, hörs snart igen
